Senaste inläggen

Av Anders - 19 december 2007 21:01

Fortsatte min titt i den musikaliska backspegeln YouTube. Michelle Shocked gillade jag mycket. Hon skrev egensinnig blues/folk/jazz och var dessutom förespråkare för hbt-rättigheter kring skarven mellan 80- och 90-talet, medan det var ännu mindre ok att vara gay än nu. 


Lite undrade jag ju vad det hade blivit av henne.


Idag är hon frälst sen 15 år. Det har jag inga problem med, även om jag själv inte tror. Till att börja med brukade hon kritisera kyrkan för att de var negativa till samkönade äktenskap, men i en intervju i Canadian Christianity har hon tyvärr vänt i den frågan. Inte så att hon kommer att vara den som kastar någon första sten, men hon säger, som församlingen, att homosexualitet är synd. Det är dock ingen större synd än sex utom äktenskapet, men det gör att man kommer längre från Gud. Och på det privata planet innebär det att hon inte längre tycker det är OK att vara sambo med sin man, utan att de bör gifta sig.


Jag hoppas att hon fortsätter göra musik och kämpa mot krig och orättvisor, men för mig har glansen mattats en hel del.

Av Anders - 18 december 2007 12:47

Mitt bland all "normal" kurslitteratur som Medical Physiology och Essential Clinical Anatomy har det smugit sig in Fågelbovägen 32 av Sara Kadefors.

Nu på eftermiddagen ska vi ha "Reflektioner kring skönlitterära aspekter på läkekonst och sjukdom, genusperspektiv". Stämmer det som det står i schemat så kommer Sara Kadefors att vara där.


Jag tackar min lyckliga stjärna som hade läst Fågelbovägen 32 förut, och inte var tvingad. Men den bör funka bra att diskutera kring. 

Av Anders - 18 december 2007 12:19

Från John Cale är steget inte så långt som man kan tro till Roxy Music, här med Mother of Pearl.

När Cale kom tillbaka till England efter Velvet Underground-tiden såg han det som att det fanns två stora stjärnor i engelskt musikliv: David Bowie och Roxy Music. Cale tyckte att Bowie mest handlade om yta, och kände sig mer hemma med Roxy Music-gänget.



Av Anders - 16 december 2007 13:34

Jag var lite för liten för att greppa Velvet Underground när de kom i slutet på 60-talet. Det var på omvägar jag hittade till dem, via John Cale, som jag råkade bläddra fram i en skivaffär 1975, och köpte när jag såg att Eno och Phil Manzanera från Roxy Music hade varit med på ett hörn. Gitarrsolot, som Phil och Eno byggde ihop på låten "Gun" är bara amelodiskt och underbart skärande. Annat jag lyssnade mycket på dåförtiden var Ultravox (med John Foxx vid micken - efter bytet till Midge Ure var det inte alls samma band, trots hittarna).


Långt senare började jag gräva mig tillbaka i 60- och 70-talen. Det var faktiskt ganska underbart vad mycket som gick att känna igen, från albumen Velvet Underground & Nico och White Light White Heat. Vilka raka spår det var till mycket som jag hade lyssnat på förut! Cales viola som ekade direkt i Ultravox elfiol, 17-minutersspåret Sister Ray med samma atonalitet som i Cales egen Gun (inget större sammanträffande), malande borduntoner och ostinati.


Direkt från källan: Venus in Furs med Cale solo


Och så den här, med sång och viola av John Cale, fast själva låten är nog Lou Reeds. Den vill jag sövas till om jag ska opereras någon gång. 

Av Anders - 16 december 2007 13:01

Och det blir inte några stora insatser här hemma. Jag har bakat lussekatter, men någon gran blir det inte i år. Dottern med barnbarnet håller till hos dottersambons föräldrar på julafton. Och det är väl inte mer än rättvist att de får vara hos hennes föräldrar också någon gång, nu när de har varit ihop i snart fyra(?) år.


Vi själva firar hos svärmor med sonen. Det bestämde vi i fredags.


Mamma är hos min syster i Stockholm.


Resten av släkten klarar sig själva. 

Av Anders - 11 december 2007 21:01

"Coffee or tea, Sir?"

"Coffee, please."

"Oh, I'm sorry, we only have tea."


Men det är alltid artigt att fråga... 

Av Anders - 11 december 2007 18:17

Om man ska tro Radio Upplands tisdagskrönikör Totte Wallin, så är det så. Enligt honom har TV4 gjort en stor insats för att uppdaga sanningen bakom bordellhärvan på 70-talet. Public service-SVT hade visst inte varit med lika mycket, utan bara intresserat sig för ruttet kött. Och så kommer han med nån sorts slutkläm att om TV4 hade funnits på 70-talet, så hade nog sanningen kommit fram tidigare. 


Jag har, milt uttryckt, lite svårt att tänka mig kommersiella media som sanningens främsta försvarare. Om Janne Josefsson hade jobbat på TV4, är det så självklart att reportaget om köttfärsfusket på ICA skulle ha sänts då? Det kan nog bero på läget. Skulle TV4 precis börja förhandla med ICA om nästa års TV-reklam så skulle det kunna komma ett önskemål uppifrån om att inte sändes precis just då i alla fall. En Janne Josefsson får man kanske inte tyst på så enkelt. Men något mindre etablerade reportrar får nog faktiskt känna sig för om vad som är möjligt att sända, särskilt om de vill bli anlitade i fortsättningen. Den där fingertoppskänslan, den inre kompassen för vad som "går" att skriva/sända och inte, är det som Maria-Pia Boëthius i sin bok Mediatan kallar "grotesken", och garanterar att journalistiken inte behandlar sådant den inte bör.

Av Anders - 10 december 2007 18:29

Vet inte vem som har sagt det här, eller om det är en egen aforism om universitetsvärlden:


"Grundutbildning är där man lär sig varför det är omöjligt att göra en sak som ger Nobelpris tio år senare."

Skapa flashcards