Precis som Fru Fundersam såg jag också på första Beckman, Ohlson och Can. Ett samtalsprogram. Och frågan var: är det synd om männen?

Jag gillade också formen på programmet. Det var inte åsiktstävling, utan just samtal. Och i alla fall jag tyckte jag fick några nya vinklar. Maja Lundbäck, som formulerade brödraskap som alternativ till patriarkat som beskrivning av den konserverande manliga maktstrukten. Patriarkat leder ju faktiskt tanken till att det finns en enda överpatriark, och så är det väl inte någon som har menat.

Och runt brödraskap hade Enzo Aneröd en del kloka tankar. Fast det är långt ifrån bara inom de hel- eller halvkriminella brödraskapen som kvinnligt används som nedsättande. Jag kommer ju att tänka på idrotten också. Någon som kommer ihåg hockeytränaren som lät 11-12-åriga pojkar skrika: "Hur är f*ttan? Blöt och svampig! Hur är k*ken? Stark och hård!" Och det var väl inte så svårt att gissa vilket man skulle vara som hockeyspelare.

Men kanske kärnfrågan i programmet var om det fanns en positiv manlighet. Ja, det borde det väl göra, tänker man ju först, men följdfrågan blir: vad är i så fall kvinnlighet? Och då var det inte lika lätt längre. Går det att tänka sig egenskaper som skulle vara bra att ha för en man, men inte för en kvinna? Intelligens? Styrka? Pålitlighet? Konsekvens? Flexibilitet?

Inför såna frågor har jag svårt att inte se mig som likhetsfeminist, men det innebär ju inte att alla människor ska vara lika. (Varför måste man öht påpeka det?)

Jag har bara så svårt att se varför man måste vara tvungen att sträva efter ett visst sätt att vara enbart på grund av sitt kön.

Min några månader yngre kurskompis frågade mig om jag hade fyllt 48 nu. Och det kunde jag ju inte gärna neka till. Varpå hon glatt konstaterade: "Jamen jag är fortfarande 47, alltså närmare 45 än 50!"

Var det inte att vara närmare 40 än 50 som var det viktiga innan man blev 45? 

Första gången på länge jag var hemma och kunde höra på Felicia i P2, och det var verkligen inte fy skam. Hörde till min glädje att Anna Stadling och Idde Schultz sjöng en svensk översättning av "The Dimming of the Day". Låten skriven av en av mina långvariga favoriter, Richard Thompson, och översatt av Ola Magnell, en klar överraskning.

Här låten med kompositören själv: 

Kan det här vara nåt? Har aldrig varit på den spelträffen:

SÖNDAG 13 JANUARI 2008 kl 18:00

Och jag hann faktiskt med Dawkins också trots tentapluggandet. Rolig är han, men tyvärr övertygar han väl ingen religiös att tänka om.

Som inspiration för humanister och ateister är den dock lysande.

Några tänkvärda siffror. 1999 gjordes en undersökning av amerikaners inställning till olika grupper på offentliga ämbeten. Frågan var om de kunde tänka sig att rösta på en person som i övrigt var kvalificerad men var:

Kvinna - 95 %

Katolik - 94 %

Jude - 92 %

Mormon - 79 %

Homosexuell - 79 %

Ateist - 49 %

Och sedan 1999 har väl knappast religionen tappat mark i USA... 

Vill läsa just nu:

Chockdoktrinen av Naomi Klein

The God Delusion av Richard Dawkins

Den femte sanningen av Doris Lessing (som min mamma fick tillbaka nyss av en kompis efter 40 år)

Måste läsa just nu: 

Pharmacology av Rang, Dale m fl

Medical Physiology av Boron, Boulpaep m fl 

Jag har gått en kurs i höst, om "Mindfulness-Based Stress Reduction". Mindfulness brukar man översätta med "medveten närvaro". Det har innehållit en hel del meditationsövningar och så att försöka föra ut närvaron i vardagen. Medvetenhet om bl a hur kroppen känns, vilka tankar man har, men utan att döma eller värdera.

I förra veckan var det ett inslag på radion om en kvinna som brukat skära sig själv, men som lyckats sluta efter behandling med just medveten närvaro och acceptans. Acceptans handlar inte om resignation, utan att just se tillvaron som den är, utan att fly, och eventuellt kunna förändra den. Eller helt enkelt leva med det man har.

Det är ju rätt inne nu, det här med acceptans och medvetenhet, men inte helt nytt. Jag minns ett föredrag av någon norsk idrottspsykolog i början på 90-talet. Hans tes var att vägen fram till att förbättra sina prestationers högsta nivå var att kunna acceptera sin lägsta nivå utan att skämmas eller fördöma sig. "Det blev inte bättre än så här idag." istället för "Faan vad dålig jag var idag."

Sista labben före jul avklarad. Nu är det lov fram till 7 januari!