Inlägg publicerade under kategorin Musik

Av Anders - 2 april 2008 22:16

heter inte James, utan McNeill och är från Kanada. Inte för att det är något fel på James. (Det där kräver ju bakgrund: se Vitas inlägg)


Dragspel är inte alltid töntigt:

Av Anders - 3 februari 2008 10:18

Igår var jag fullt upptagen av att vara trött och snuvig, så till den grad att jag missade vinterstämman i Tobo. Men nu på förmiddagen är jag piggare. Första gången jag har märkt medicinska effekter av theremin. SR P2 har en del webbtvklipp från Art's Birthday, bl a med österrikiska Dorit Chrysler (video). Någon popguru uttalade sig i radio om thereminer, och sade att ofta är det synt när man tror att man hör theremin på skiva. Tumregeln var att låter det bra, så är det synt, låter det skit så är det äkta theremin. Och naturligtvis har den också den regeln sina undantag, t ex Dorit.

Av Anders - 20 januari 2008 13:02

Första gången på länge jag var hemma och kunde höra på Felicia i P2, och det var verkligen inte fy skam. Hörde till min glädje att Anna Stadling och Idde Schultz sjöng en svensk översättning av "The Dimming of the Day". Låten skriven av en av mina långvariga favoriter, Richard Thompson, och översatt av Ola Magnell, en klar överraskning.


Här låten med kompositören själv: 

Av Anders - 12 januari 2008 21:01

Kan det här vara nåt? Har aldrig varit på den spelträffen:


SÖNDAG 13 JANUARI 2008 kl 18:00

Spelträff i VikstaViksta bygdegård, Viksta

Tjugondag Knut spelas julen ut i Viksta bygdegård
Av Anders - 19 december 2007 21:01

Fortsatte min titt i den musikaliska backspegeln YouTube. Michelle Shocked gillade jag mycket. Hon skrev egensinnig blues/folk/jazz och var dessutom förespråkare för hbt-rättigheter kring skarven mellan 80- och 90-talet, medan det var ännu mindre ok att vara gay än nu. 


Lite undrade jag ju vad det hade blivit av henne.


Idag är hon frälst sen 15 år. Det har jag inga problem med, även om jag själv inte tror. Till att börja med brukade hon kritisera kyrkan för att de var negativa till samkönade äktenskap, men i en intervju i Canadian Christianity har hon tyvärr vänt i den frågan. Inte så att hon kommer att vara den som kastar någon första sten, men hon säger, som församlingen, att homosexualitet är synd. Det är dock ingen större synd än sex utom äktenskapet, men det gör att man kommer längre från Gud. Och på det privata planet innebär det att hon inte längre tycker det är OK att vara sambo med sin man, utan att de bör gifta sig.


Jag hoppas att hon fortsätter göra musik och kämpa mot krig och orättvisor, men för mig har glansen mattats en hel del.

Av Anders - 16 december 2007 13:34

Jag var lite för liten för att greppa Velvet Underground när de kom i slutet på 60-talet. Det var på omvägar jag hittade till dem, via John Cale, som jag råkade bläddra fram i en skivaffär 1975, och köpte när jag såg att Eno och Phil Manzanera från Roxy Music hade varit med på ett hörn. Gitarrsolot, som Phil och Eno byggde ihop på låten "Gun" är bara amelodiskt och underbart skärande. Annat jag lyssnade mycket på dåförtiden var Ultravox (med John Foxx vid micken - efter bytet till Midge Ure var det inte alls samma band, trots hittarna).


Långt senare började jag gräva mig tillbaka i 60- och 70-talen. Det var faktiskt ganska underbart vad mycket som gick att känna igen, från albumen Velvet Underground & Nico och White Light White Heat. Vilka raka spår det var till mycket som jag hade lyssnat på förut! Cales viola som ekade direkt i Ultravox elfiol, 17-minutersspåret Sister Ray med samma atonalitet som i Cales egen Gun (inget större sammanträffande), malande borduntoner och ostinati.


Direkt från källan: Venus in Furs med Cale solo


Och så den här, med sång och viola av John Cale, fast själva låten är nog Lou Reeds. Den vill jag sövas till om jag ska opereras någon gång. 

Av Anders - 12 november 2007 07:50

Hörde nyss P2-programmet Felicia i repris från igår, och tyckte att jag kände igen ett namn. Tur att man kan backa och lyssna om, för det var verkligen en gammal tillfällig spelbekantskap: Stefan Olsson från Hälsingland (vågar inte påstå Ljusdal med bestämdhet, men tror det). Låten de spelade var en av hans egna tonsättningar av Cornelis Vreeswijks dikter, och det ser ut som om det blir ett skivköp. Det var på en helgkonferens i Storulvån med mitt gamla jobb Stefan var inbjuden, både som föredragshållare om stresshantering och som musikunderhållare. Stefans bror, Tommy, jobbade på samma företag som mig då, och han förvarnade om att det var läge att ta med instrument. Jag hade mina whistles, och en annan Anders, Engström(?), hade fiol. Det blev ett par sköna, sena kvällar med god balans mellan svensk och irländsk musik, Cornelis, Vysotskij, prat och öl.

Av Anders - 7 september 2007 10:54

Med komp, bas och trummor, lät det (så klart) mycket mer och bättre än sist jag såg henne. Inte så att Rachelle van Zanten solo är något som går av för hackor. Det är nästan så att det blir större tappa hakan-faktor när hon spelar solo. Att hon får till ett så självklart auktoritärt gung med bara sig själv och gitarren. Som de skrev i Arbetarbladet efter spelningen i Gävle förra året: Rachelle van Zanten som spelar slidegitarr på ett sätt som gör att om det här ändå var en tävling så skulle antagligen inte någon annan våga gå upp på scenen.


Och när man ändå ska ha med trumset på turnén, så går det ju in en och annan gitarr till. Jag tror hon var uppe 5 olika, 3 akustiska och 2 elektriska. Och därtill en och annan ny låt. Tyvärr gick mitt tåg 23.00, så jag missade väl sista låten och ev extranummer.



Skapa flashcards