Inlägg publicerade under kategorin Samhälle

Av Anders - 19 mars 2008 09:33

Nu när barriären till privatlivet definitivt är sprängd i och med det sunkpornografiska programmet Rent Hus, vad blir nästa förnedringsprogram? 


Ren i mun: Ett gäng tandhygienister åker hem till någon och tar itu med munvården. Ryser när de ser att det har samlats damm på tandtrådsasken.


Plocka fotsvampen: Fotterapeuter har alldeles för lite mediatid, och fötter är något som många skäms för.


Räkna dagar på byxorna: Vem går längs med samma par jeans utan tvätt? 


Finns det någon gräns? Fyller programmen någon ädlare funktion än att man ska känna att man i alla fall inte är värre än "dom där"? Är det i så fall någon skillnad på det och mobbning, annat än att man inte gör det personligen?

Av Anders - 23 januari 2008 19:21

Hörde idag (på webben, så det kanske sändes nån annan gång) på Tendens i P1 om hur försäkringsbolag får ut hela journaler från sjukvården, och vilka övertolkningar bolagen gör.


Nästan allt som skrivs i en journal kan användas av försäkringsbolag för att neka en fullständig sjuk- och olycksfallsförsäkring för ett barn. En bvc-sköterska hade t ex rekommenderat föräldrarna att smörja några små prickar på magen med mjukgörande salva. När försäkringsbolaget läste det, så blev det tvärt undantag för eksem i försäkringen. Ett annat barn hade en felaktig uppgift i journalen att det hade fått adrenalin och syrgas. Det gav också undantag i barnförsäkringen. Trots att föräldrarna fick sjukhuset att rätta journalen, så fortsatte försäkringsbolaget att hänvisa till den första versionen.


Det här att sekretessen bryts genom att försäkringsbolagen får ut hela journaler får följder för vården. Fler och fler skriver viktig information på gula klisterlappar och inte i journalen, för att det inte ska stå något som kan tolkas som graverande av försäkringsbolagen. För självklart blir föräldrar upprörda när de får undantag i försäkringen, och en del av frustrationen går nog ut över vården med. Det är en utveckling som riskerar att bli allvarlig: står inte viktiga fakta i journalen så kan de ju missas.


Förresten är det inte bara privata försäkringsbolag som övertolkar journaler. Har ju personlig erfarenhet av sambons ärende. Hon hade i något samtal på sin mottagning nämnt att vi fick avliva en häst, och just det var ett av de argument försäkringskassans läkare använde för att motivera att hennes nuvarande besvär inte hade att göra med en tidigare arbetsskada, och därmed drogs livräntan in.

Av Anders - 22 januari 2008 19:22

Precis som Fru Fundersam såg jag också på första Beckman, Ohlson och Can. Ett samtalsprogram. Och frågan var: är det synd om männen?


Jag gillade också formen på programmet. Det var inte åsiktstävling, utan just samtal. Och i alla fall jag tyckte jag fick några nya vinklar. Maja Lundbäck, som formulerade brödraskap som alternativ till patriarkat som beskrivning av den konserverande manliga maktstrukten. Patriarkat leder ju faktiskt tanken till att det finns en enda överpatriark, och så är det väl inte någon som har menat.


Och runt brödraskap hade Enzo Aneröd en del kloka tankar. Fast det är långt ifrån bara inom de hel- eller halvkriminella brödraskapen som kvinnligt används som nedsättande. Jag kommer ju att tänka på idrotten också. Någon som kommer ihåg hockeytränaren som lät 11-12-åriga pojkar skrika: "Hur är f*ttan? Blöt och svampig! Hur är k*ken? Stark och hård!" Och det var väl inte så svårt att gissa vilket man skulle vara som hockeyspelare.


Men kanske kärnfrågan i programmet var om det fanns en positiv manlighet. Ja, det borde det väl göra, tänker man ju först, men följdfrågan blir: vad är i så fall kvinnlighet? Och då var det inte lika lätt längre. Går det att tänka sig egenskaper som skulle vara bra att ha för en man, men inte för en kvinna? Intelligens? Styrka? Pålitlighet? Konsekvens? Flexibilitet?


Inför såna frågor har jag svårt att inte se mig som likhetsfeminist, men det innebär ju inte att alla människor ska vara lika. (Varför måste man öht påpeka det?)


Jag har bara så svårt att se varför man måste vara tvungen att sträva efter ett visst sätt att vara enbart på grund av sitt kön.

Av Anders - 11 december 2007 18:17

Om man ska tro Radio Upplands tisdagskrönikör Totte Wallin, så är det så. Enligt honom har TV4 gjort en stor insats för att uppdaga sanningen bakom bordellhärvan på 70-talet. Public service-SVT hade visst inte varit med lika mycket, utan bara intresserat sig för ruttet kött. Och så kommer han med nån sorts slutkläm att om TV4 hade funnits på 70-talet, så hade nog sanningen kommit fram tidigare. 


Jag har, milt uttryckt, lite svårt att tänka mig kommersiella media som sanningens främsta försvarare. Om Janne Josefsson hade jobbat på TV4, är det så självklart att reportaget om köttfärsfusket på ICA skulle ha sänts då? Det kan nog bero på läget. Skulle TV4 precis börja förhandla med ICA om nästa års TV-reklam så skulle det kunna komma ett önskemål uppifrån om att inte sändes precis just då i alla fall. En Janne Josefsson får man kanske inte tyst på så enkelt. Men något mindre etablerade reportrar får nog faktiskt känna sig för om vad som är möjligt att sända, särskilt om de vill bli anlitade i fortsättningen. Den där fingertoppskänslan, den inre kompassen för vad som "går" att skriva/sända och inte, är det som Maria-Pia Boëthius i sin bok Mediatan kallar "grotesken", och garanterar att journalistiken inte behandlar sådant den inte bör.

Av Anders - 4 december 2007 17:52

Som jag skrev om förut, så har Försäkringskassan min sambos livränta efter arbetsskada uppe till omprövning. Eftersom min sambo var så uppriven, skrev jag ett brev till hennes psykiatriker och F-kassan där jag citerade försäkringsläkarens uttalande och ifrågasatte om inte hans läsning av journalerna var färgad av den åsikt han framförde på nätet, med överkonsumerande underklass, och snällister som ställer diagnosen depression istället för naturvetare. Mitt brev gick vidare till försäkringsläkaren.


Idag fick vi en kopia av samme försäkringsläkares brev till försäkringskassan, och han avstår från att fortsätta att bedöma fallet. Naturligtvis inte utan en och annan verbal spark tillbaka mot mig, som "tar över diskussionen" och "citerar vissa av mina ord utan egentligen veta något om mina åsikter." Till sist kommer det fram att han befarar att ärendet skulle kunna blåsas upp massmedialt, vilket skulle kunna skada honom, hans familj, medarbetare och den försäkrade.


Försäkringsläkaren har undanbett sig brevväxling med min sambo och hennes familj, men jag skulle ändå vilja säga honom en del. Ungefär så här, som ett öppet brev:


Bäste broder! Om du skriver en text på Internet som inte är dina åsikter, så är det enbart ditt problem om den uppfattas som din ståndpunkt. Jag tror att du är uppriktig när du känner dig djupt upprörd och orättvist anklagad. Men det är en tuff värld. Man får stå för det man har uttalat. När du sedan påstår att du blivit felciterad, så vill jag vända mig emot det. Jag har redovisat hela ditt inlägg i brevet, med länk till sidan där det finns, och där du blir bemött av moderatorn. Att det sedan är en annan docent du lånat uttrycket "överkonsumerande underklass" av var ju i och för sig intressant att veta, men det gör mig inte lugnare beträffande mina blivande kollegors inställning till sina patienter.

 

Du önskar alla inblandade allt väl. Jag önskar också dig allt väl. Både du och min sambo är människor som kommit i kläm i olika delar av ett omänskligt system. Som du skriver, ska du som "endast" tjänsteman sammanställa  journalanteckningar, och sedan ska jurister besluta utifrån ditt utlåtande. Du utgår från en skuggbild av en människa, sätter ihop ännu en skuggbild, utifrån vilken en annan grupp ska fatta ett beslut om en människa, som ingen har träffat. Objektivt må det vara, men knappast välunderbyggt. Att den som ser sin anhörigas verklighet inte känner igen skuggbildens skuggbild är inte att förundras över.


Jag har bedömt dig som möjligen icke objektiv efter vad du har skrivit på Internet och i ditt tidigare utlåtande till Försäkringskassan. Du har kallat mitt uppträdande manipulativt och ohederligt efter ett brev som jag (liksom du i ditt brev) skrev i viss affekt. Våra ömsesidiga bilder av varandra är naturligtvis varken helt sanna, eller, än mindre, hela sanningen om dig eller om mig. Inte heller är journalanteckningar eller försäkringsläkares utlåtanden alltid sanna bilder av människorna i försäkringsfallen.


Frid

Anders Westlund 


De mål Försäkringskassan för närvarande har är att få ner ohälsotalen - inte ohälsan. Och de kommer nog att lyckas nå sina mål, även om åtgärderna leder till ökad ohälsa.


Av Anders - 2 december 2007 22:54

I Arbetarbladet fanns det en debattartikel som gick ut på att den restriktiva svenska narkotikapolitiken var hotad. Där framställdes fria sprutor, metadonbehandling och legalisering av hasch som likvärdigt, något som enbart knarkliberaler stod för. Det är tråkigt när författarna, som är verksamma inom missbruksvård, inte har större kunskaper. Ännu tråkigare om de har kunskap, men väljer att blunda.


Jag hade till för ett tag sen ungefär samma syn på metadon som artikelförfattarna. Det är en jättehäftig metafor att såga metadonbehandling av heroinister med att det är "som att bota alkoholism med alkohol". Problemet är bara att det inte är sant.


För det första har alkohol och opiater (heroin och morfin) helt olika beroendemekanismer. Abstinens kan vara ungefär lika illa för båda, men den klingar av. Det som blir kvar efter opiater är ett sug ("craving") efter drogen som kan vara livslångt, och är orsaken till att så många trillar dit igen trots uppriktig vilja att sluta. Opiater ger biologiska förändringar i nervsystemet. I vilken grad kan bero på genetiska faktorer, och det kan vara förklaringen till att en del klarar att bli drogfria, medan det är så gott som omöjligt för andra.


För det andra är inte metadon jämförbart med heroin ur missbrukssynpunkt. Med heroin, som går ur kroppen fortare, växlar missbrukaren mellan eufori och abstinens, och behöver ny injektion var fjärde timme. Metadon dricker man en gång om dygnet, behöver ingen successiv doshöjning, och ligger på en jämn, normal stämningsnivå, kan köra bil, sköta ett arbete, ha familj.


Uppsalas metadonprogram hade siffror på 86 % minskad kriminalitet, nästan försvunnen prostitution, och runt 80 % som efter fem år försörjde sig själva och betalade skatt. Det är för bra för att avfärdas med att deltagarna enligt en strikt definition inte är "drogfria". Särskilt som behandlingsutfallen i "drogfri behandling" eller abstinensbehandling ligger på 5-20 %.


Mitt svar på rubrikens fråga är alltså nej, det är inte knarkliberalism att behandla heroinister med metadon.


Fria sprutor är en annan debatt. Det är inte på samma sätt en insats för att bryta missbruk, utan för att minska skadeverkningarna. Smitta som sprids genom delade sprutor drabbar även t ex sjukvårdspersonal, om det nu inte anses som tillräckligt angeläget att missbrukarna själva ska slippa smitta.

Av Anders - 25 november 2007 22:09

Lokalhyror har blivit en stor del av skolans kostnader, via interndebiteringar, och hyrorna sätts mer och mer efter något påhittat marknadsvärde. Och det är kommunens eget fastighetsbolag som hittar på marknadsvärdet. Så istället för att satsa pengar på fler vuxna i skolan, får kommunens barn- och utbildningsförvaltning bidra till att siffrorna ser fina ut hos samma kommuns fastighetsförvaltning.


Ytterligare ett exempel på att pengar ligger i olika fickor, men man glömmer att fickorna sitter på samma kostym. När den trasiga elev, som skolan inte har haft resurser att fånga upp, till slut sätter eld på skolhuset, så drabbar det även fastighetsbolaget.

Av Anders - 20 november 2007 10:16

Det är skakigt inom psykiatridivisionen på Akademiska sjukhuset i Uppsala, och har så varit en längre tid. Ett par läkare, som undertecknat med "socialdemokrater" har skrivit insändare, där de pekar ut ledningen som ett av problemen. Många psykiatrer som bor i Uppsala har slutat på grund av dåligt arbetsklimat, och pendlar nu till andra orter. En följd av bristen på psykiatriläkare är att utbildningen av nya läkare blir lidande, med nästan obefintlig handledning. Psykiatriplaceringarna  hade redan förra terminen fått dålig kritik, och nu har alltså flera läkare sagt upp sig. Naturligtvis drabbas också patienter: norra Uppland, där jag bor, har av personalbrist enbart en halvtids läkartjänst på öppenvårdsmottagningen i Tierp. 


Det är säkert varken enkelt eller behagligt att ta itu med en infekterad situation som inom Akademiskas psykiatri, men det är dock en uppgift som i sista hand ligger på ansvariga politiker via den ledning de utser. Alliansen i landstinget tänker sig nu att lösa frågan genom att handla upp öppenvårdspsykiatrin i Norduppland.


Jag tycker det är värt att ställa sig frågan om det här blir en allmän utväg? När det är för besvärligt att vara arbetsgivare, så lägger man ner, och köper tjänsten istället. Har man dessutom en ideologi som säger att privata lösningar är bättre, så blir väl tendensen ännu starkare.


Det är faktiskt inte helt likgiltigt vem som utför vård, även om alliansen gärna vill få oss att tro det. Anställda inom kommuner och landsting har ett lagligt skydd mot att deras chefer försöker efterforska vem som till exempel har lämnat uppgifter om missförhållanden till en tidning. Normalt meddelarskydd gäller givetvis även privatanställda, dvs att tidningen inte lämnar ut sina källor. Men där en landstingschef inte får gå igenom t ex mailtrafik för att hitta en "läcka", så har den privata vårdchefen inga sådana hinder. Yttrandefriheten är lägre prioriterad än lojalititen med arbetsgivaren.

Skapa flashcards