Hade ju glömt att de brukar göra så till jul och midsommar, vår duktiga löneavdelning! Nu hade jag för all del inte jobbat sådär jättemånga timmar i maj, men det är ändå välkommet. Särskilt när det är oväntat.

Hos kunden börjar de ställa in sig på semestrar nu. Fast jag jobbar hela sommaren. Så kul det ska bli. Eller kanske inte. Pengarna lär jag behöva i höst i alla fall. Ska bara ta någon vecka med studiemedel, så de räcker alla nio terminerna som är kvar, och jag i alla fall inte behöver börja betala innan jag är klar.

Vilken perfekt kombinationslunch jag fick till idag. Benen fick en promenad till Konstcentrum i Gävle, magen en god måltid på Café Spegeln, och sist men inte minst fick hjärnan en dos Nina Hemmingsson! Alltså hon som tecknar stora huvuden med mycket svärta, både i bild och baktanke. Konstcentrum har en utställning 16 juni - 9 augusti, värd att inte missas. Aftonbladet har henne regelbundet, och hon finns också i Ergo, studentkårstidningen i Uppsala.

Och barnbarn. Jo, det går ihop, när det är så snällt som vårt. Jag vaknade 7.30 och gjorde frukost på sängen till Maggi, och då sov barnbarnet A fortfarande. Hon smög upp och satte på Barnkanalen nån gång under morgonen och fick frukost där medan vi vuxna dåsade. Sen gick vi ut och klippte gräset, eller, jag klippte och A gungade.

Sonen skulle komma från Gävle, men var förkyld efter fredagens festande. Frampå em kom dottern med sambo och fikade rabarberpaj. De hade sovit länge de med, efter en pubkväll på "klubben", RFSL i Gävle. Dock nykter pubkväll, eftersom de jobbade.

Efter fikat gick A ut i hagen och gosade med hästarna. Johanna gick ut efter henne, och efter en stund ropade hon att vi skulle titta. Då satt A på sin häst Gulli för första gången, bara en stund, men den tvååriga welshponnyn var lugn som en filbunke. Ingen dramatik alls, men det verkar som om hästar blir lugna hos oss.

Eller sådär. Åter på gamla jobbet i sommar, så att det finns nåt att leva av.

Avverkade sista tentorna för termin 2 igår.

Egentligen hade jag absolut aldrig tänkt börja blogga. Men det är svårt att hålla sig när man läser DN, "Ett biologiskt faktum att homoäktenskap är fel". Argumenten från Affe och Tobbe kände jag till stora delar igen från en debatt om könsneutrala äktenskap i Hudiksvallstidningen förra månaden, som min dotter deltog i. Där var det en sverigedemokrat och någon sjundedagsadventistpastor som framförde åsikterna mot, men annars var det samma biologism ihopkletad med kristen fundamentalism. Måste dock säga att sverigedemokraten var något skickligare.

Det är lyckligtvis redan floder med bloggare som har reagerat, men den här vinklingen har jag inte sett än: I ena andetaget är genetiken så viktig för Svensson & co att det bara är med känd biologisk far som ett barn har

'inte enbart halva utan hela sitt "jag"'.

Redan i stycket efter är det tydligen lugnt igen med det genetiska, för med äktenskapet i dess nuvarande kan man behålla faderspresumtionen. Dvs att den som är gift med modern automatiskt skrivs som far till hennes barn. Men... Har artikelförfattarna aldrig hört talas om otrohet?

Det här ska jag försöka hitta siffror på, men min magkänsla är att det föds en hel del "inomäktenskapliga" barn där fadern inte är moderns make. Säkert betydligt fler än det görs assisterade befruktningar!

Och för övrigt: hur kan det vara så hotfullt att homosexuella skulle få samma villkor för äktenskap som (oss) heteron? Har jag missat nåt? Finns det bara en viss mängd äktenskapslicenser?

Men ju fler som får gifta sig i kyrkan, desto fler arbetstillfällen blir det väl för prästerna? Det borde väl de som värnar om kyrkan tycka om?