I Arbetarbladet fanns det en debattartikel som gick ut på att den restriktiva svenska narkotikapolitiken var hotad. Där framställdes fria sprutor, metadonbehandling och legalisering av hasch som likvärdigt, något som enbart knarkliberaler stod för. Det är tråkigt när författarna, som är verksamma inom missbruksvård, inte har större kunskaper. Ännu tråkigare om de har kunskap, men väljer att blunda.

Jag hade till för ett tag sen ungefär samma syn på metadon som artikelförfattarna. Det är en jättehäftig metafor att såga metadonbehandling av heroinister med att det är "som att bota alkoholism med alkohol". Problemet är bara att det inte är sant.

För det första har alkohol och opiater (heroin och morfin) helt olika beroendemekanismer. Abstinens kan vara ungefär lika illa för båda, men den klingar av. Det som blir kvar efter opiater är ett sug ("craving") efter drogen som kan vara livslångt, och är orsaken till att så många trillar dit igen trots uppriktig vilja att sluta. Opiater ger biologiska förändringar i nervsystemet. I vilken grad kan bero på genetiska faktorer, och det kan vara förklaringen till att en del klarar att bli drogfria, medan det är så gott som omöjligt för andra.

För det andra är inte metadon jämförbart med heroin ur missbrukssynpunkt. Med heroin, som går ur kroppen fortare, växlar missbrukaren mellan eufori och abstinens, och behöver ny injektion var fjärde timme. Metadon dricker man en gång om dygnet, behöver ingen successiv doshöjning, och ligger på en jämn, normal stämningsnivå, kan köra bil, sköta ett arbete, ha familj.

Uppsalas metadonprogram hade siffror på 86 % minskad kriminalitet, nästan försvunnen prostitution, och runt 80 % som efter fem år försörjde sig själva och betalade skatt. Det är för bra för att avfärdas med att deltagarna enligt en strikt definition inte är "drogfria". Särskilt som behandlingsutfallen i "drogfri behandling" eller abstinensbehandling ligger på 5-20 %.

Mitt svar på rubrikens fråga är alltså nej, det är inte knarkliberalism att behandla heroinister med metadon.

Fria sprutor är en annan debatt. Det är inte på samma sätt en insats för att bryta missbruk, utan för att minska skadeverkningarna. Smitta som sprids genom delade sprutor drabbar även t ex sjukvårdspersonal, om det nu inte anses som tillräckligt angeläget att missbrukarna själva ska slippa smitta.