Hörde nyss P2-programmet Felicia i repris från igår, och tyckte att jag kände igen ett namn. Tur att man kan backa och lyssna om, för det var verkligen en gammal tillfällig spelbekantskap: Stefan Olsson från Hälsingland (vågar inte påstå Ljusdal med bestämdhet, men tror det). Låten de spelade var en av hans egna tonsättningar av Cornelis Vreeswijks dikter, och det ser ut som om det blir ett skivköp. Det var på en helgkonferens i Storulvån med mitt gamla jobb Stefan var inbjuden, både som föredragshållare om stresshantering och som musikunderhållare. Stefans bror, Tommy, jobbade på samma företag som mig då, och han förvarnade om att det var läge att ta med instrument. Jag hade mina whistles, och en annan Anders, Engström(?), hade fiol. Det blev ett par sköna, sena kvällar med god balans mellan svensk och irländsk musik, Cornelis, Vysotskij, prat och öl.