Alla inlägg under september 2007

Av Anders - 24 september 2007 19:37

Jag håller med dottern om att man måste släppa allt och dricka öl ibland. Men inte blev det nåt sånt i helgen, inte.


Det blev hästhoppning på lördagen och ponny-dito på söndagen, med uppstigning 6.30 istället för sovmorgon. Efter en sån helg sover man gott på måndagståget, kan jag berätta.


Dessvärre fick jag använda lite sjukvårdskunskaper en av dagarna. Under ärevarvet efter prisutdelningen var det en häst som bockade av sin ryttare.


Hon reste sig upp först, men ramlade ihop, och det var då det började ropas på sjukvårdare.


Läppen var spräckt och ena halvan av ansiktet var täckt av blod, den andra av sand. Ryttaren var rejält mörbultad, men förstod i alla fall vad vi sade, även om hon inte hade så lätt att prata med munnen full av blod och grus. Hon hade ont i nacken också, så vi ringde 112. Jag fick berätta vad som hade hänt, och blev sen kopplad till en rådgivningssköterska. "Då pratar du med en kollega till mig," sa den andra kvinnan som var med och tittade till den skadade ryttaren, när jag berättade vad som sades. Det gjorde mig lugn att ha en sköterska bredvid.


Vi var överens allihop om att inte flytta på ryttaren, och det blev nackkrage och ryggbräda när ambulansen kom, så det kändes bra att ha övat "log roll". 


Det slutade i alla fall lyckligt, inga permanenta skador visade det sig. 

Av Anders - 18 september 2007 23:36

Det dör cirka 100 000 människor om året i Sverige, och 75 000 av dem på vårdsinrättningar. Med någonstans kring 25 000 läkare så blir det i snitt sådär tre om året man får räkna med att hantera med intygsskrivande, dödsbud och allt.


Vi gjorde ett besök på bårhuset idag, som första kontakt med slutstationen. Det verkade väldigt lugnt och värdigt. Bland annat tänder de ett ljus till varje obduktion.


Alla döda förs till bårhus, oavsett om de ska obduceras eller inte, och det är där de sveps och läggs i kistor innan de hämtas. I Uppsala har de sen ett annat ställe där  döda i kistor ligger i väntan på begravning.


Sen är man absolut inte tvungen att blanda in begravningsbyrå. Det är inte ovanligt, särskilt med barn, att anhöriga själva sköter svepning/påklädning och kistläggning. De anhöriga "äger" så att säga liket och bestämmer själva. Det är t ex helt OK att hämta kistan i vanliga 740:an, även om man kanske ska tänka på allmänheten och täcka för fönstren. Eller hämta i hästtransporten.


Det var skönt att få det där avmystifierat. Jag har själv sett en obduktion förut, men inte fått beskrivet hur hanteringen i övrigt går till. 

Av Anders - 17 september 2007 20:50

Ja. Tiden går så fort när man har kul. Eller inte hinner tänka på att ha tråkigt. Har ägnat tiden i veckan åt att slå i mig anatomiska strukturer i huvud, hals och axlar. Helgen gick åt till först barnbarnspassning och sedan flytthjälp åt dottern. 


Fast när det kom till kritan, så var det inte flytt-, utan rivhjälp hon behövde. Nya lägenheten skulle tapetseras om. Bara de såg till att plocka bort lösa tapeter och lister kring golv och dörrar, så hade dottersambons pappa lovat åta sig tapetseringen, inklusive spacklande och slipande. Det var i rivningen vi kom in, med barnbarn och hund.


Min nästan jämngamla kurskompis suckade när jag berättade om tapetseringslöftet: "Svenska män! De lever i en ständig renovering."

Och det har hon ju rätt i delvis. Det finns en del som nästan drabbas av abstinens om de inte får bygga eller bygga om. Men jag ska inte klaga, i midsomras var jag i den sommarstuga han hade byggt själv, och den var jättefin. 



Av Anders - 9 september 2007 17:42

Nu börjar det äntligen kännas som om jag är ikapp den här dagen. Lite sen i starten var jag allt, efter gårdagens kräftskiva hemma hos hoppdomaren.


Hade haft en lös tanke om att åka på picknick i Stockholm för Bromptoncyklister idag, men vaknade för sent för att hinna med 9.10-bussen hemifrån. Med bil skulle jag absolut ha hunnit, men att ta bilen till en sån tillställning skulle kännas absurt. Lite dåligt samvete för att jag varit borta mycket hade jag med, och det bidrog väl till minskad entusiasm för att komma iväg. Senare kom sambon på att vi skulle in till Uppsala och jaga tag i plexiglasskivor till stallfönstren, något som jag var mindre pigg på, men det behövdes ju.


Diverse nödvändiga förberedelser inför en labb i hörselmätning och ett anatomiseminarium/-förhör på måndag gjorde inte utsikten ljusare. Men en fika senare, så visade sig hörsellabben inte vara så hemsk. Bara att repetera lite dB-räkning och acceptera en del definitioner. Och anatomin är det bara att sätta sig ner och nöta.

Av Anders - 7 september 2007 11:21

Fru Fundersam, ditt länktips fungerade till sist även för mig.


Det blev nästan kusligt likt min morfar med den här: A la El Greco


Om han hade haft skägg.


Den här var mest kul, vilken aristokratisk näsa!

  

Av Anders - 7 september 2007 10:54

Med komp, bas och trummor, lät det (så klart) mycket mer och bättre än sist jag såg henne. Inte så att Rachelle van Zanten solo är något som går av för hackor. Det är nästan så att det blir större tappa hakan-faktor när hon spelar solo. Att hon får till ett så självklart auktoritärt gung med bara sig själv och gitarren. Som de skrev i Arbetarbladet efter spelningen i Gävle förra året: Rachelle van Zanten som spelar slidegitarr på ett sätt som gör att om det här ändå var en tävling så skulle antagligen inte någon annan våga gå upp på scenen.


Och när man ändå ska ha med trumset på turnén, så går det ju in en och annan gitarr till. Jag tror hon var uppe 5 olika, 3 akustiska och 2 elektriska. Och därtill en och annan ny låt. Tyvärr gick mitt tåg 23.00, så jag missade väl sista låten och ev extranummer.



Av Anders - 5 september 2007 19:00

För mig är det nästan anmärkningsvärt att jag ska se nåt. Men mina radiofavoriter Klara Zimmergren och Mia Skäringer, från nu senast Roll On, ska jag helst inte missa.

Av Anders - 5 september 2007 12:32

Det var nog inte så kul att jobba på Upptåget i morse. Att åka var väl inte någon höjdare heller.


I Tierp ska man gå på ett tåg som kommer från Gävle, men där hade det varit växelfel, så det var en halvtimme sent redan från start, och mer blev det. Innan det var framme, så hade det hunnit komma ett tåg söderifrån, som vände i Tierp, och det klev vi ju på, och tänkte att vi i alla fall skulle komma före det där tåget från Gävle.


Men! I Tobo var det stopp. Vårt tåg hade fått en överhettad kompressor, och kunde inte gå för fullt. I Örbyhus fick alla kliva över till tåget vi egentligen skulle ha åkt med, det från Gävle, som nu hade hunnit ikapp. Det var bara ett problem: det tåget brukar vara dubbelt, men inte idag. Och nu skulle det få plats två tåg med passagerare.


Det slutade med 65 minuters försening, och jag var glad att jag började 9 och inte 8. Det var "bara" mina förberedelser som blev en smula lidande, men nu är vi ikapp. Tur att jag inte skulle till Arlanda den dagen.

Skapa flashcards